Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av den internationella fredsorganisationen Women’s International League för Peace and Freedom (WILPF).
IKFF är en feministisk fredsorganisation som finns i över 30 länder och arbetar med att samla personer som motsätter sig krig och militarism och som vill verka för fred och kvinnors rättigheter.
I Sverige driver IKFF politisk påverkan inom utrikes- och säkerhetspolitiken för att lyfta kvinnors deltagande, konfliktförebyggande arbete och nedrustning. Rosa guiden har intervjuat Elin Liss, kommunikationsansvarig på IKFF Sverige, om organisationens bakgrund och det aktuella dagsläget för IKFF:s arbete.
Hur gick det till när ni startade?
– IKFF var en av de första organisationerna som fick konsultativ status i FN, vilket innebär att vi har en lång erfarenhet att arbeta gentemot processer på internationell multilateral nivå. Idag har vi huvudkontor vid FN i Genève och ett kontor som bevakar FN:s processer på plats i New York. IKFF bildades 1915 som en protest mot första världskriget. Över 1000 kvinnor samlades i Haag och bildade organisationen. Målet var att få stopp på kriget, men grundarna av IKFF krävde även kvinnors tillträde till de rum där beslut om krig och fred fattas. Många var engagerade i rösträttsrörelsen.
Hur var responsen IKFF fick då jämfört med den ni möts av i dag 100 år senare?
– Som alltid när kvinnor har organiserat sig så sågs IKFF 1915 som ett hot mot makten, männen och nationen. IKFF-are i olika länder blev svartlistade, avskedade och uthängda som landsförrädare då de inte ansågs stå upp för nationen i krigstid.
– IKFF är fortfarande ett hot, inte minst i länder där kvinnorsättsaktivisters och civilsamhällets utrymme är begränsat eller till och med krymper. Men att ifrågasätta militarism, en idé som är djupt sammanvävd med föreställningar om både nation och maskulinitet, kan anses provocerande även i Sverige. De rum där diskussioner och beslut sker kring krig, militär, fred, nedrustning är fortfarande ofta mansdominerade samtidigt som kvinnor ofta är de som driver civilsamhällets arbete för nedrustning. Inom den här sektorn finns fortfarande patriarkala rum där vår närvaro inte alltid är önskad. Samtidigt möts IKFF oftast med respekt på grund av vår erfarenhet och expertis kring frågor som rör fred, konflikt och nedrustning. Många diplomater använder sig av IKFF:s internationella program för att hålla sig uppdaterade om vad som händer i exempelvis nedrustningsförhandlingar. Det är också den rollen och vår expertis som tar oss in i maktens rum på olika nivåer.
Vad håller ni på med i dagsläget, vad är aktuellt just nu?
– Vi väntar med stor förväntan på FN:s generalförsamlings möte om nedrustning i oktober (första utskottet i generalförsamlingen). Då kommer Österrike med flera att lägga fram en resolution om att inleda förhandlingar om ett förbud mot kärnvapen 2017. Det kan låta torrt och tråkigt men om resolutionen antas av generalförsamlingen senare i höst är det en historisk händelse. Detta är något som vi i det globala civilsamhället har arbetat hårt för under en lång, lång tid. Kärnvapen är det enda massförstörelsevapen som ännu inte är förbjudet trots dess katastrofala konsekvenser. Vi arbetar genom den internationella kampanjen ICAN för att ett förbud ska bli verklighet, kanske redan nästa år (peppar peppar). De kärnvapenöverlevare som fortfarande är i livet ska få uppleva den dagen!
– Samtidigt väntar vi på, och pressar, den svenska regeringen i frågan. Trots många vackra ord om kärnvapennedrustning har regeringen inte levererat politiskt. Sverige förlorar allt mer inflytande internationellt på grund av sin passivitet. Det är synd – men vi kommer få igenom ett förbud oavsett, med eller utan Sverige.
Vad ligger i pipeline framöver?
– Mycket på många områden. Vi fortsätter bevaka och ge input på processer, inte minst i koppling till Utrikesdepartementets arbete med att utveckla och konkretisera den feministiska utrikespolitiken Sveriges arbete med säkerhetsrådets agenda för kvinnor, fred och säkerhet, och Sveriges kommande ordförandeskap i säkerhetsrådet. IKFF fortsätter att pusha för att Sverige i alla dessa sammanhang och i allt arbete ska sätta konfliktförebyggande högt upp på agendan. Till våren ska regeringen leverera sin proposition om ny lagstiftning för vapenexport, och IKFF kommer med största sannolikhet ha tankar kring den. I koppling till allt detta fortsätter vi vårt arbete med våra fantastiska kollegor i Väst- och Centralafrika som arbetar konfliktförebyggande inför nationella val och skapar plattformar för kvinnors deltagande. Det är deras analyser som ligger till grund för mycket av det påverkansarbete vi bedriver i Sverige.
Vilka utmaningar står ni inför och hur når ni ut med ert budskap?
– Våra utmaningar är, som för de flesta ideella organisationer, att vi saknar resurser till att göra allt som vi vill och behöver göra. Det är också en utmaning idag att diskutera militarism och upprustning i Sverige och vårt närområde då debatten ofta är infekterad och polariserad. Det saknas utrymme för konstruktiv debatt om de frågorna idag, i media och i andra forum. Vi når ofta fram med vårt budskap till de politiska aktörer vi arbetar gentemot, men ofta handlar det om långa och många gånger tekniska processer som inte alltid passar in i medielogiken. Men vi fortsätter vårt arbete för fred, frihet och feminism!